Återkoppling

Att återkoppla på en annan person är ett viktigt åtagande som syftar till att hjälpa någon att utvecklas i sina kommunikativa färdigheter. Genom att kunna anpassa kritiken, positiv som konstruktiv, till personen i fråga så kan man möjliggöra att presentatören/skribenten mottar så mycket av kritiken som möjligt.

Eftersom fokus i återkoppling ligger på mottagaren så bör också språk och resonemang vara på mottagarens nivå. Utgå alltid från dig själv och ge ett ”jag”-budskap. Få saker inom kommunikation är fasta sanningar och det är lättare att ta in kritik om man inte upplevs bli anklagad för något.

Till exempel: ”Jag har svårt att hänga med i resonemanget när du går från bild till bild i snabb följd. Tror du att det går att sänka hastigheten eller kanske använda färre bilder?”

Istället för: ”Du går för fort fram. Det går inte att fatta hur du menar när bilderna kommer så snabbt. Försök använd färre bilder.”

Återkoppling på muntliga presentationer

Oavsett vilken nivå man ligger på som presentatör finns det alltid utrymme för förbättring. Det finns inget sådant som en perfekt presentatör. Det formulär som finns att tillgå inom DiaNa ger en rad olika områden som man kan använda som referenspunkter när man ger återkoppling.

Då många upplever muntliga presentationer som obehagliga är det viktigt att utnyttja tillfället att stärka individen så att denne vågar hålla presentationer i framtiden. Positiv kritik som fokuserar på vad som gått bra förstärker det agerandet och bör vara i övervikt mot den konstruktiva kritiken. Konstruktiv kritik i sin tur hjälper studenten att identifiera områden där denne vinner mest på att stärka.

Återkoppling på skrivna texter

För att förbättra sin text är det värdefullt att låta andra läsa och lämna kommentarer. Inom DiaNa kommunikationsträning använder vi formulär för textkommentar där läsaren kan lämna sina synpunkter på textens olika delar separat.

Dokumentsamling för studenter
Dokumentsamling för lärare

De delar som vi kommenterar i formulären är t.ex. textens sammanhang, innehåll, struktur och format. Den modell som använts för att dela in texten på det här viset är texttriangeln.

Texttriangeln

Texttriangeln illustrerar skrivprocessen och de olika kunskaper och färdigheter som en skribent behöver. De övre nivåerna i triangeln är mer omfattande och komplexa, medan de nedre är mer begränsade. Ju bättre man behärskar de lägre nivåerna, som frågor kring meningsbyggnad eller rättskrivning, desto mer energi kan man använda för frågor kring struktur eller innehåll. Även om man i praktiken för det mesta arbetar på flera nivåer samtidigt anger texttriangeln en progression från de övre till de nedre nivåerna. De övre nivåerna behöver adresseras före de nedre för att texten ska bli bra. Att ge återkoppling på de övre nivåerna är krävande men viktigt och kan leda till omfattande förbättringar av texten.

Texttriangeln, enligt Torlaug Løkensgard Hoel 2001: Skriva och samtala. Lärande genom responsgrupper.

Interaktion i grupp

Att arbeta i grupp handlar till väldigt stor del om kommunikation. Vem är ledaren inom gruppen? Organisatören? Vem ska göra renskrivningen av artikeln? Vem har kontakten mot handledaren?

När man återkopplar till en grupp så är det väldigt värdefullt att, om man kan, sitta med under ett eller flera möten gruppen har och efter mötet spegla vad man upplevt. Beroende på grupparbetets längd och syfte så kan man fokusera på olika delar av grupprocessen.

Ett kort projekt får mer fokus på hur man delar upp sysslor, hur man kortsiktigt bibehåller en god stämning och effektivt arbete. Ett längre projekt ger mer utrymme för uttryck av gruppens medlemmar, och ställer högre krav på att bearbeta problem som i kortare projekt ofta ignoreras (ofta intrarelationella sådana).